Igår spenderade jag 1500kr märkte jag nu när jag tog en titt på internetbanken,
jag köpte mat 200:-
frossade räkor 170:-
fikade 75:-
klippte mig 400:-
köpte jeansshorts 800:-
Men vet ni vad? Det var värt det,
för:man måste äta
och räkor och ett glas vitt med vänner är något som man kan unna sig ibland
dessutom så kostar riktiga scones och grönt te lite
jag hade inte klippt mig sen oktober, och alla hästmänniskor vet vad jag menar när jag nämner vad en ridhjälm på huvudet nästan konstant i 5veckor gör mot ditt hår
jag äger dessutom inte ett enda par shorts och jag köper hellre Ett par shorts för 800:- som jag kan använda i flera år och som jag Vet är producerade i Europa av arbetare som har schyssta löner och arbetstider.
Var snäll och gör mig en tjänst, kolla igenom dina kläder och se hur många av dem som är tillverkade inom Europa. Eller bara kolla på något annat än prislappen när du shoppar, för det
kanske finns något som är viktigare än saldot på ditt konto? Kanske hur mycket utsläpp som har förgiftat vår luft för att du ska kunna köpa ett par jeans för 300:- på Gina, eller hur människorna bakom dina kläder har mått - hur långa och många raster de har haft, hur långa arbetsdagar, hur gamla de har varit och hur mycket utav pengarna som du betalar som faktiskt har hamnat på Deras konto? Fel av mig, de har troligtvis inte något bankkonto.
Jag blir så trött.
Och jag vet att jag mest skrev för att göra mina inköp okej. Det finns så mycket vi intalat oss själva för att legitimera det vi gör och köper. Jag Behöver detta (för att överleva?), jag Förtjänar detta (vad har du gjort för att förtjäna att överkonsumera?).
Och så ett boktips mitt i allt:
När du gör som jag vill - Henrik FexeusOch jag vet att underbetalda arbetare på textilfabriker i Kina inte kommer få högre löner eller bättre arbetsvilkor bara för att jag och två människor till vägrar att köpa kläder som stoltserar med "Made in China". Men jag kan i alla fall sova gott, promenera stolt och shoppa utan dåligt samvete.
För, för mig väger "Made in EU" ett ton tyngre än 800:-, och det är inte längre prislappen som jag kollar på första när jag handlar.
Jag skulle kunna fortsätta med att poängtera att det största problemet egentligen inte är varifrån vi köper kläder, hur mycket de kostar eller ens vart de är tillverkade. Det största problemet är Att vi köper kläder, i överflöd!
Hur många jeans, kjolar, klänningar, tröjor, linnen, skor, väskor
behöver du?
Jag levde 5 veckor med 11kg packning. 4 byxor, 3 långärmade, 7 t-shirts. Då inkluderades arbetskläder, utgångkläder, slappkläder. Jag saknade ingenting.
5 veckor är inte ett liv, jag vet det också. Men det ursäktar inte överfulla garderober och nya kläder varje månad.
Med vissa har jag redan tagit den här diskutionen. Och jag vet att jag inte har något annat val än att acceptera att vi alla väljer olika liv att leva. Jag skriver inte det här för att dömma, utan för att upplysa och delge.
Det är trots allt min blogg och jag antar att det den ska innehålla är mina tankar.
Ibland bubblar det helt enkelt över,
jag ska ta mig en till promenad.
Ikväll blir det grill och bartömning på Surjämten,
förväntningarna är höga!