Jag är framme!
Resan gick bra och stolt kröp jag ner i rätt säng på rätt ställe efter 32 timmars resande igår kväll. (33 om man ska räkna noga för jag fick uppleva 17.20 två gånger, jag är en timme efter nu i fem veckor)
Men jag har redan skrivit två långa mail om hur jag har det
(ett till din jobbmail pappa)
så nu orkar jag faktiskt inte mer.
Jag har det bra, men jag känner mig inte mycket äldre än 10.
Är fortfarande nervös, men har en snäll Amanda från Gävle här som är ett bra stöd utan att egentligen veta om det.
Imorgon börjar jobbet, ska bli skönt!
Regnet öser ner på den gröna marken utanför mitt fönster, Irland är som jag trott.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skönt att höra att du är framme. Du får fint väder framåt onsdag. Ta hand om dig och om några dagar kan du säkert njuta av att du var så modig och vågade. Puss o kram mamma
SvaraRadera